Viljan att vilja

Ibland uppenbarar sig allt så självklart... Känslan och tanken dimper bara ner...
precis som ett äpple som har mognat färdigt och är redo för att landa på jorden. En idé man funderat på men inte kommit fram till ett svar på, helt plötsligt får man ett svar, och det känns som om det egentligen hela tiden vart så uppenbart...

Det handlar om livets val i detta läget. Vad man värderar att göra med livet. Resa, plugga, karriär, familj...
Åsikter och värderingar kring mig har tagit mig till stockholm och stureplan. Viljan att klättra där och allt ska gå jättefort för sen ja då, då ska jag äntligen få komma hem. Tillbaka till stan där man hör hemma, där är målet. Det är det jag strävar mot.
Bli något fort så man kan för komma hem och rota sig och skaffa familj och barn... tanken snurrar på om huuur man skulle kunna göra för att karusellen ska snurra lite snabbare så att man får komma hem tidigare....

..Det är nu äpplet ramlar ner och allt känns så där uppenbart. Vad jag själv värderar i livet? Jo det är inte resorna, plugget, och egentligen inte heller karriären, den ska man ju lyckas med för att vara lyckad och bli accepterad. Jag själv värderar min familj, och min kommande gren på trädet. Det är det jag längtar till!....

kvar på trädet hänger dock ändå ett äpple..... äpplet som ramlar till marken när det är moget..... och det är ingen som vet när det är dags för det att ramla ner... inte ens jag... men sen vet man ju inte heller om det ska bli ett rött eller grönt äpple =)